Jag har gått och blivit vän med en hund som heter Kasper. Han är en japansk spets med härligt snövit päls. Vi bor en bra bit från varandra, men jag har varit i hans skogar förr och när vi läst om varandra på våra respektive bloggar upptäckte jag att jag faktiskt sett honom i skogen vid något tillfälle med hans hundkompis Mollie.
Jag bestämde mig snabbt för att ta en port till hans skogar för att kunna säga hej och jag måste säga att det besöket var riktigt roligt. Kasper är en livlig och glad hund.
Här har ni honom, min vän Kasper. Jag skuttade fram ur porten och tittade mig omkring i skogen för att se om han befann sig någonstans i närheten. Jag ropade efter honom och ni ser på bilden vilken fart han kom springandes med.
Han nosade ordentligt på mig och jag klappade hans mjuka päls.
Besöket var trevligt, om än kort. Kaspers matte ropade efter honom i skogen. Dags att se till att gömma sig, för det är som så att vi nissar inte får visa oss för människor. Detta är bestämt av det högsta tomterådet och så har det varit i alla tider.
Jag bjuder på en till bild av Kasper som jag tog uppe på ett berg. Jag gömde mig bakom en större sten och tittade efter honom medan hans matte närmade sig. Sedan började de gå sin väg. Kasper vände sig om några gånger och jag vinkade hej då till honom. På återseende Kasper!
Med ett skutt genom porten och hem igen. Det var mitt fina möte med en alldeles ny vän.
Kasper
20 oktober 2011 21:15
Jag tycker att det var JÄTTEROLIGT att träffa dig! Tänk, att inte bara ana utan också SE! :)
Det HADE varit roligt om matte också fått se åtminstone en liten skymt av dig, men har nu högsta tomterådet bestämt att hon inte får det, då får hon förstås inte.
Det är allt bra tur att jag är hund. ;)
Vi ses igen vid något tillfälle, nu när du vet var jag finns!
Hoppas du inte glömde att hälsa till Greta!
http://kasperian2.blogspot.com
Nisse
21 oktober 2011 11:58
Hej Kasper!
Självfallet hälsade jag till Greta. Jag håller med dig helt och hållet om att det var jätteroligt att ses.
Visst har vi nissar blivivt skymtade av människor då och då och skulle det vara så att någon människa trots allt skulle få syn på mig, som min människofamilj som jag hälsar på varje vinter, så måste vi förstelna oss så att vi bara ser ut som en dekoration. Ibland kan vi också förvandla oss så att vi passar in i omgivningen utan att synas. Så man ska trots allt aldrig säga aldrig. Men din kära matte kommer inte kunna se mig rörlig om man säger så.
Ha det bra Kasper! vi kommer att ses igen.
Nisse
Ludde
21 oktober 2011 00:02
Måste vara spännande att kunna ta en port någonstans. Jag måste alltid se till att hussen skjutsar iväg mig i min bil när jag ska någonstans. Ibland åker vi tåg eller buss också men det tycker jag är trångt och besvärligt med så mycket människor på en gång. Kramis!
http://hundenluddesblogg.blogspot.com
Sigge Svamphund
21 oktober 2011 19:44
Det där med att ni ser ut som nåt annat det ser både jag och matte nästan varenda dag i skogen.
Men eftersom vi har respekt för alla skogen invånare så låtsas vi inte om nåt.
http://svamphunden.bloggplatsen.se
Nisse
21 oktober 2011 21:23
Ja, vi vet att hundar framför allt är väldigt uppmärksamma. Ni har så bra luktsinne också. Det gör ju att ni mycket lättare kan upptäcka oss. Men nog kan jag tänka mig att även din matte sett märkvärdigheter i skogen.
Jag tycker det är kanon att ni respekterar skogens alla invånare, det tackar och bugar jag för.
Nisse