Ni vet den där känslan man kan få när våren kommer? Man blir lite extra glad, lite extra pigg. Jag har känt så hela dagen. Tänk att vi har så fantastiska årstider som vinter, vår, sommar och höst, alla helt underbara på sitt sätt.

På vår dagliga promenad vek vi av åt ett helt annat håll än vad vi brukar gå, ibland blir det roligast så, speciellt som vi kände oss lite upptäcktslystna. Längs en brant hade snön försvunnit helt och grässtråna prasslade lite i vinden. Det fick mig att genast springa dit och bara borra in mig bland all gräs, känna vårlukten och luta mig bakåt och känna vårsolen värma mitt ansikte. Jag och Greta satte oss där och njöt en stund.

Helt plötsligt hörde vi ett väldigt flåsande och rätt vad det var stod det en hund uppe på branten och tittade ner på oss. Greta hoppade till lite, ja vi blev verkligen överraskade. Vi tog ett steg tillbaka så att vi kom in under branten och blev halvt gömda bakom gräset. Nosandet upphörde när en människa ropade till sig hunden. Det var en familj som var ute på vårpromenad och vi hade visst kommit lite för nära gångstråket utan att vi märkt det. Tur att vi inte blev upptäckta.