Nu är det påsk och jag vet att många av er har långledigt både från skola och arbete. Härligt... Och med det här vackra vädret så kan det väl knappast bli bättre. Vi har sett många människor här ute i skogarna de senaste dagarna.

Våra påskliljor som vi planterat har börjat blomma och allt fler vitsippor börjar titta fram i skogen. Snart är allting vitt igen, men inte av snö den här gången utan av dessa söta små blommor. Vi har även plockat in lite vitsippor i en vas.

Ikväll ska vi äta lite gravad lax, det ska bli mycket smaskigt. Till det ska vi ha lite potatis och senapssås. Greta bakar frallor och jag ska ge mig ut och plocka in lite björkris. Då får jag samtidigt passa på att klättra som jag ju älskar. Få komma högt, högt upp och titta på omgivningen och nu när det dessutom är så fint väder så kan jag tänka mig att jag sitter där bland trädgrenarna ett tag.

På återseende.

Det är så varmt och skönt idag och jag och Greta gick såklart ut på en långpromenad. Inget speciellt har hänt idag egentligen. På vår promenad hörde vi ett sus långt, långt borta. Jag tittade upp på himlen och såg ett flygplan. Senare kom det ett till. Vi lade oss på rygg i gräset som börjar bli vackert grönt nu. Där låg vi och tittade på himlen. Härligt...

Och snart mina vänner, är det påsk. Då får man plocka in vackert björkris och som ni vet älskar jag att ha med mig naturen in i stugan.

Jag kom alldeles av mig idag när jag och Greta var ute i skogen. Vi vandrade lugnt för oss själva och helt plötsligt så flyger en fjäril förbi oss. Den flyger högt och lågt, flaxar med sina vackra vingar och fortsätter sin väg. Jag börjar springa efter den för att se vart den ska ta vägen. Greta hinner inte riktigt med i farten men just då tänkte jag inte på det. Det känns nästan som att jag blev förtrollad av den vackra fjärilen. Jag sprang ner för en slänt, efter fjärilen som helt plötsligt lyfte allt högre upp i luften för att sen försvinna helt. Greta fotade mig när jag stod där nere och tittade upp i skyn för att följa fjärilens väg längre och längre bort. Det var så vackert.

På den här bilden har jag precis vaknat upp efter en välbehövlig vila. Jag gav mig ut på ett litet äventyr med en mycket god vän till mig. Vi gav oss iväg tidigt på morgonen med packning på ryggen. Ger man sig ut på en heldag så ska man se till att ha med sig både dricka och något ätbart.

Vårt mål för dagen var den stora avgrunden. Det är en enormt stor spricka i ett berg där det en gång i tiden föll ner ett skogstroll. Trollet ska ha klarat fallet, men hans vänner hade problem att få upp honom ur avgrunden och fick istället besöka honom var dag för att släppa ner mat så att han skulle klara sig. Under tiden ska de ha klurat ut hur de skulle få upp sin vän men utan att lyckas. Åren gick och varje dag besökte de sin vän och släppte ner mat åt honom.

Troll lever oändligt många år och jag vet inte om detta troll än idag finns kvar i avgrunden eller om hans vänner lyckats få upp honom. Det var just detta jag och min vän skulle ta reda på och det var därför vår utflykt ledde oss till den stora avgrunden.

När vi kom fram satte vi oss för att fika, sedan bestämde vi oss för att vila väl gömda bland ljungen. Tänk ifall vi skulle få syn på hans trollvänner. Vi vilade och väntade, men ingenting hände. Inga troll dök upp och inget svar från någon nere i avgrunden fick vi heller när vi ropade. Tänk, jag tror att de faktiskt lyckats få upp sin vän. Vad glad jag blir.

Utan några dirket konkreta svar, men med gott hopp om att trollvännerna återförenats, så vandrade jag och min vän hemåt igen.

Mmm, jag har saknat att ha en gran inomhus, barren som doftar så underbart och som sprider en ljuv arom i hela stugan. Greta och jag tog en härlig promenad i detta vårväder. Det blåser lite grann, men man känner hur solen värmer. Vi satte oss på en helt snöfri plats, i den mjuka mossan och tog fram lite fika.

Efter fikat bestämde jag mig för att klättra upp i granen som stod i lä. Det gjorde att jag vågade ge mig upp i den för att, dels titta på utsikten men även passa på att njuta av den goda doft en gran avger. Hela skogen luktar så gott, har ni tänkt på det? I alla fall så tycker jag det.

Greta och jag har bestämt oss för att vi ska grilla för första gången i år. Det får bli ett litet mellanmål innan middagen som blir en god potatissoppa.

Jag måste berätta att vårt stora kakfest var jätterolig. Vi var många nissar som träffades och hade en riktigt rolig dag och natt för ja, vi fortsatte kalasa ända in på småtimmarna. Det blev lite småkakor över som jag och Greta mumsat på här i dagarna.

I morse när vi var ute och gick vår dagliga promenad så såg vi något riktigt härligt, tussilagon som börjat blomma. Vi plockade med oss en hem som vi satte i en vas på köksbordet. Det känns riktigt vårigt här hemma nu. Snart kommer väl också vitsipporna, sedan liljekonvaljerna. Jag längtar.

Som vi har bakat. I eftermiddag blir det stort kakkalas med många av våra vänner. En del kommer långväga ifrån och de stannar över natten för vi ska kalasa på kakor, munkar, pepparkakor, rulltårta och massa andra småkakor. Till det ska vi dricka saft, te och självklart även glögg med mandlar. Det ska bli riktigt roligt.

Jag har plockat in massor med ved så vi kan grilla äpplen med glasyr över elden. Den vispade grädden står i kylen och väntar. Det luktar så gott i stugan och jag kan knappt hålla mina fingrar i styr. Men nu ska vi inte behöva vänta länge innan våra härliga gäster kommer.

På återseende mina vänner.