Här står jag vid en liten insjö, som inte är vilken sjö som helst. Nej, den brukar kallas för den magiska sjön.

 När jättarna vandrade i dessa skogar en gång för länge sedan, brukade de fiska vid en större sjö bara ett stenkast härifrån. En sägen säger att en jätte fiskade upp en gädda som var så liten att han inte ville ha den till middag och därför slängde han i väg den med hull och hår. Gäddan for ner med ett plask i den mindre sjön och där levde den ensam i många, många år.

Tills en dag, när en liten pojke lekte vid sjön och upptäckte gäddan. Den ska då ha frågat om inte pojken kunde hjälpa honom tillbaka till den större sjön. Pojken som hade ett gott hjärta hjälpte gäddan till den stora sjön och fick då även veta att om han skulle behöva hjälp någon gång skulle han gå till den lilla sjön, kasta i en sten och säga: Gäddan Frej, kom och rädda mig.

Jag kan inte hjälpa att undra om den här pojken behövt gäddans hjälp någon gång. Tänk om jag skulle få syn på ett djur i den här magiska sjön, vad spännande det skulle vara.