God morgon, god morgon! Har precis ätit en rejäl helgfrukost bestående av mannagrynsgröt med äppelmos och nybakta ostfrallor. En pepparkaka som avslutning på det hela med en kopp te, det smakade det vill jag lova.

Några av mina bloggarvänner har svarat på ett frågequiz och jag tänkte att även jag kan göra det, så nu kör vi.

1. När ingen ser mig eller hör mig lever jag mest som vanligt. Som tomtenisse är jag ju van att varken bli sedd eller hörd. Men är jag ensam i stugan dansar jag gärna loss till en och en annan visa.

2. Jag går aldrig hemifrån utan kameran. Man vet ju aldrig vad man kan få för sig att fotografera. Fast för det mesta är det Greta som står för fotandet, men vi brukar alltid se till att den följer med oss ut.

3. Min blogg heter som den gör för att jag är Nisse och här berättar jag om mitt liv.

4. Om jag vågade skulle jag bygga ett gigantiskt pepparkakshus ute i skogen. Men i praktiken skulle det nog inte fungera. Pepparkakshuset skulle behöva byggas i omgångar och under den tiden tror jag de färdiga bitarna skulle bli uppätna av skogens andra invånare. Fukten utomhus gör också att pepparkakshuset skulle falla samman. Men tanken är rolig och det vore väldigt vågat att ge sig på en sådan utmaning. Jag tror jag får hålla mig till något mindre utmanande i pepparkaksväg ialla fall. Kanske gör jag en stor pepparkaksgris och har här hemma i stugan.

5. Om tio år kommer jag kanske sitta bakåtlutad i soffan med en kopp te och med en pepparkaka i handen och se över hur nöjd jag varit med mitt liv som tomtenisse. Kanske är jag i tomtepension då och har en massa lediga dagar att fylla med diverse äventyr.

Var så goda och låna frågorna till din egen blogg om du vill det. Nu ska jag och Greta ge oss ut på en morgonpromenad. Ha en härlig helg allesammans.

Bakandet fortsätter. Vi har under hela fömiddagen och dagen bakat polkagrisar. Hela vår korg är nu full med polkagrisar. Nog kan man tro att dessa ska räcka hela julen, men det kan jag inte lova. Fast skulle dom ta slut gör det ingenting, jag älskar att baka tillsammans med Greta och polkagrisar är så roliga att göra.

Vet ni hur jag gillar att äta plokagrisar? Jag brukar koka upp lite varm mjölk och hälla i en kopp. Sedan sätter jag ner en polkagris i mjölken som sakta får smälta en aning. Mjölken får en helt underbar smak och polkagrisen blir härligt seg.

Jag måste få dela med mig av den här bilden som Greta tagit på mig när jag står på klippavsatsen. Detta råkar vara mitt absoluta favoritställe. Utsikten härifrån är magnifik. Jag går ofta hit, ibland ensam och ibland följer Greta med. Nu är ju Greta som ni vet, inte vidare förtjust i dessa höga höjder, men den här klippavsatsen är ett undantag. Utsikten är så vacker att även Greta vågat sig med ut till avsatsen för att ta sig en titt. Jag ska hälsa från henne att hon tycker absolut att det är värt det.

På eftermiddagen när vi kommit hem igen, började vi baka pepparkakor. Jag gjorde granar och pepparkaksgubbar, små grisar och hjärtan. Och som alltid när vi bakat färdigt, så sätter vi oss ner för att fika lite. Pepparkakor med lite glögg är alldeles ljuvligt. Jag älskar att riva ner lite ingefära i min glögg med en nypa kanel. Mums. 

Idag gav vi oss ut på fiske, jag och två av mina vänner. Vi brukar träffas då och då för att fiska och jag måste säga att oavsett om vi får fisk eller inte så har vi alltid jättekul tillsammans. Vi har ett speciellt ställe som vi brukar vilja besöka, men det är ganska snårigt och svårt att ta sig fram, men lite utmaning längs med vägen är bara roligt.

Här har vi nästan kommit fram. På bilden nedan kan man till och med skymta vattnet. Jag har hört en sägen att en riktig gammelgädda bor där i vattnet, fast någon sådan har vi aldrig sett till. Inte gjorde vi det heller denna gången.

Jag tror ni förstår mig nu när jag säger att det är väldigt snårigt och lite smålurigt att ta sig ner till vattnet. Fisket  däremot, det blev inte vidare lyckat idag. Vi fångade ingenting, inte någon av oss.

Vattnet var väldigt strömt idag så när vi inte fick någon fisk, satte vi oss ned istället och lyssnade på hur vattnet forsade. Vi pratade och njöt av det fina vädret. Det har varit lite disigt några dagar, men fukten i luften tar fram en så härlig doft i skogen att man bara vill vara ute mest hela tiden.

När vi väl begav oss hemåt såg vi två renar i skogen. Det fick oss att längta lite efter tomtens alla renar.

Nu blir det middag här i stugan, sedan ska Greta och jag lägga lite pussel.

På återseende mina vänner.

God förmiddag på er alla!

Jag har varit och träffat Kasper igen. Han är så fantastiskt god och rolig. Vet ni? Han gillar att bada och tar fortfarande gärna dopp i vattnet, trots att det är så kallt nu. Jag skulle nog frysa ända in i benmärgen om jag hoppade i det kalla vattnet så här års. Jag föredrar att ta ett dopp i karet för att sedan basta lite. Rulla runt i snön däremot, det är härligt. Kanske har Kasper och jag det gemensamt?

Lånar en bild från hans blogg för att visa er när han sitter och väntar på mig vid porten.

Samtidigt måste jag passa på att berätta om en annan hund, Ludde som har haft utkik efter våra portar. Ett tag hittade han inga alls, men nu minsann har han sett en nisseport. Nedan har jag lånat en bild även från hans blogg för att visa er.

Ja, där har ni Ludde alldeles invid en port. Vi har dock inte träffats än, men jag tror absolut att vi kommer att ses.

Jag och Greta brukar läsa både Kaspers och Luddes blogg på eftermiddagarna när vi fikat klart.

Alla rapporter till tomten är inlämnade och han är mycket nöjd med att det finns så många snälla barn. Snart ska jag ta mig en liten tur till min kära människofamilj för att se hur det står till med dom. Ska bli jättehärligt.

Vet ni vad detta är? Ja, på bilden ovan. Det ska jag berätta för er mina vänner.

Jag har gått igenom skogarna till hus och hem för att titta till alla snälla barn inför julen, och att det finns massor utav snälla barn, det må jag säga.

Nåväl, på vägen stötte jag på det gamla trollets hem. Trollet Rölli. Han kommer från Finland och jag tror inte att det är en slump att han bor nära ett finskspråkigt dagis. Kanske har han känt sig mer hemma där. Nu vet jag att hans hem inte alltid sett ut på detta vis. Det har funnits både mossa och löv som ett täcke över grenarna. Det verkar som att Rölli flyttat tillbaka till Finland, som han sa att han skulle senast jag träffade honom. Det är som så att Rölli är lite förälskad i en tomteflicka som sprungit här i skogarna förut, det är främst så jag känner till honom. Jag hoppas att han får det bra i Finland.

Dagiset som ligger alldeles i närheten då, ja där fanns det så mycket snälla barn att jag har fått massor att rapportera till självaste Jultomten. Hela dagiset är inte finskspråkigt, utan det är bara en avdelning som heter Kantele. Det är ett instrument för er som inte vet.

En kantele ser ut som på bilden ovan. Jag älskar själv att spela på min kantele. Det är ett östersjöfinskt stränginstrument som fått sin status som Finlands nationalinstrument. Jag tycker att det är så spännande för att traditionen berättar att det var en magiker som konstruerade den första kantelen med käkbenet från en jättegroda och hår från en trollhäst. När magikern sedan spelade på sin kantele alstrade den musik så vacker att den drog till sig skogens alla varelser, alla trollbundna av dess välljud.

Hurvida detta är sant eller ej vet jag inte, men som ni redan vet älskar jag ju sagor och berättelser som denna.

Nu är det dags att krypa till sängs, imorgon ska alla rapporter in till tomten. God kväll och God natt mina vänner.