Ur denna nisseport hoppade jag fram idag. Greta är fortfarande förkyld och jag tog mig en tur ensam i skogen. Det är härligt det med, även om Gretas sällskap alltid livar upp. Jag vandrade en bit från stugan. Tänkte först att jag skulle hålla mig i närheten, men sedan gick jag mot en nisseport för att ta ett skutt till en annan skog lite längre bort. Men precis när jag kom fram till kanten på porten så studsade nissen Rupert upp. Han bor i en skog många portar bort. "-Hej, här kommer jag.." sa Rupert när han studsade upp. Vilken överraskning. Rupert kom för att hälsa på oss. Vi gick tillbaka till stugan och jag kokade upp lite te som vi fikade på tillsammans med pepparkakor. Greta låg kvar i sängen, hon fick sin kopp te där. Efter en stund började hon snarka lite igen.

Rupert och jag gick ut igen och jag följde med honom till porten. Härligt med spontanbesök måste jag säga även om stackars Greta inte kunde sällskapa. Vi sa adjö till varandra och sedan försvann Rupert ner i porten. Jag började gå tillbaka till stugan och på vägen fotade jag grangrenar alldeles täckta av frosten. Visst är det vackert? Väl hemma i stugan hade Greta bäddat ner sig i soffan och jag satte mig brevid henne och virade in mig i en filt. Vi tog fram kortspelet och spelade lite. Efter en stund vaknade vi båda två och märkte att vi somnat ifrån allting. Som det kan gå. Nu väntar lite middag, det får bli tomtegröt med lite kanel och socker. Mums!