Ibland när man är ute och vandrar behöver vi nissar söka skydd. Det kan vara att någon människa är i närheten och trampar sig fram i skogen alldeles för nära oss, och för att då inte bli upptäckta gömmer vi oss för en stund på något passande ställe. Vi ska ju inte visa oss för människorna, i synnerhet inte innan juletider.

Tidigare idag gömde vi oss i en liten skreva. Det var riktigt mysigt där inne. Mossan hade vuxit sig ända in i skrevan och det blev så mjukt och skönt att sitta där att både jag och Greta somnade till. Vi vaknade efter en bra stund av regnets smattrande. Vi bestämde oss för att sitta kvar där tills regnet lugnat sig. Har ni någonsin suttit och bara lyssnat på regnet som faller? Det är så stillsamt och lugnande tycker jag.

När det väl klarnat upp begav vi oss hemåt igen, fulla med energi av den friska luften. Hemma satt vi ute på farstukvisten ett litet tag innan vi gick in för att ta en kopp varm te.