Jag har gått och blivit vän med en hund som heter Kasper. Han är en japansk spets med härligt snövit päls. Vi bor en bra bit från varandra, men jag har varit i hans skogar förr och när vi läst om varandra på våra respektive bloggar upptäckte jag att jag faktiskt sett honom i skogen vid något tillfälle med hans hundkompis Mollie.

Jag bestämde mig snabbt för att ta en port till hans skogar för att kunna säga hej och jag måste säga att det besöket var riktigt roligt. Kasper är en livlig och glad hund.

Här har ni honom, min vän Kasper. Jag skuttade fram ur porten och tittade mig omkring i skogen för att se om han befann sig någonstans i närheten. Jag ropade efter honom och ni ser på bilden vilken fart han kom springandes med.

Han nosade ordentligt på mig och jag klappade hans mjuka päls.

Besöket var trevligt, om än kort. Kaspers matte ropade efter honom i skogen.  Dags att se till att gömma sig, för det är som så att vi nissar inte får visa oss för människor. Detta är bestämt av det högsta tomterådet och så har det varit i alla tider.

Jag bjuder på en till bild av Kasper som jag tog uppe på ett berg. Jag gömde mig bakom en större sten och tittade efter honom medan hans matte närmade sig. Sedan började de gå sin väg. Kasper vände sig om några gånger och jag vinkade hej då till honom. På återseende Kasper!

Med ett skutt genom porten och hem igen. Det var mitt fina möte med en alldeles ny vän.