Ibland när man är ute och vandrar behöver vi nissar söka skydd. Det kan vara att någon människa är i närheten och trampar sig fram i skogen alldeles för nära oss, och för att då inte bli upptäckta gömmer vi oss för en stund på något passande ställe. Vi ska ju inte visa oss för människorna, i synnerhet inte innan juletider.
Tidigare idag gömde vi oss i en liten skreva. Det var riktigt mysigt där inne. Mossan hade vuxit sig ända in i skrevan och det blev så mjukt och skönt att sitta där att både jag och Greta somnade till. Vi vaknade efter en bra stund av regnets smattrande. Vi bestämde oss för att sitta kvar där tills regnet lugnat sig. Har ni någonsin suttit och bara lyssnat på regnet som faller? Det är så stillsamt och lugnande tycker jag.
När det väl klarnat upp begav vi oss hemåt igen, fulla med energi av den friska luften. Hemma satt vi ute på farstukvisten ett litet tag innan vi gick in för att ta en kopp varm te.
Kasper
10 oktober 2011 13:29
Hej Nisse! :)
Kan berätta att du fanns bland min och mattes adresser, och nu tänkte hon rensa i dom. Men ville kolla först, så att inte nån som var både aktiv och trevlig följde med av bra farten.
Så nu finns du kvar. :) Om du tänker fortsätta att höra av dig här så vill jag väldigt gärna tala om för mina vänner att du faktiskt finns!
Jag och matte tycker att din blogg är MYCKET intressant. Undrar om du inte har hälsat på nån gång i mina skogar också!
Tycker att jag ibland ser nåt som skymtar men försvinner snabbt som attan!
Min matte ser också en massa vareler, men dom har alltid förklätt sig till stubbar, träd, rötter eller nåt sånt. ;)
Jag är faktiskt inte särskilt förtjust i regn, men när jag sitter inne och vi eldar i kaminen, då kan det gärna få smattra på taket.
Annars gillar jag skogen jättemycket!
Och så gillar jag att bada. I sjön alltså. Men det gör väl varken du eller Greta?
Många hälsningar från mig, matte och mina katter! :)
http://kasperian2.blogspot.com
Nisse
15 oktober 2011 18:44
Hej!
Visst finns jag kvar. Tog bara en ordentlig semester, så som vi brukar göra varje år innan det är dags för allt hårt arbete för oss nissar igen. Hade tänkt att blogga under hela semestern, men det föll tyvärr bort i alla våra äventyr.
Visst har jag varit i dina skogar, jag kan nästan med säkerhet säga att jag sett dig i skogen när du och matte plockade trattisar. Jag tror även att jag sett dig och din vän Mollie. Det är viktigt med goda vänner, sånt som gör en riktigt glad.
Kanske du sniffar fram mig i skogen någon gång. Då lovar jag att stanna kvar en stund så att vi får säga hej, men det får nog ske så att matte inte ser förstås.
Jättekul att höra från dig och att ni alla gillar min blogg. Nu har jag också fått en härlig blogg att följa, jättekul.
Tack!
Nisse